Hello Kitty Heaven

Okej, bloggen har tyvärr stått still ett tag, men nu gör jag en uppdatering!

Även jag har drabbats av den jobbiga höstförkylningen som verkar vara väldigt seg på att ge med sig. Jag vill så gärna gå till gymmet, men jag vågar inte riktigt än. Kanske i morgon om jag inte har tokont i halsen när jag vaknar.

Nu har vi äntligen fått i ordning i lägenheten, det känns bra att det inte ligger massa prylar överallt längre. Bara några småsaker kvar att fixa som att skruva upp skolådorna i hallen och några tavlor. Det är bara det att jag fortfarande inte kommit över att man måste diska efter sig, och att tvätten inte viker ihop sig själv. Knepigt det där... Men okej, jag tror jag fattar. Innan Andreas kommer hem ikväll ska jag ha tagit itu med ett jättediskberg, strukigt och vikt ihop massa tvätt och städat båda toaletterna. Det känns drygt, men det är väl bara att ta tjuren vid hornen?

Vi har för övrigt införskaffat nya guitar hero 4, med trummor, sång och gitarr, det är jätteroligt! Jag är ganska dålig fortfarande på att träffa rätt med trummorna. Men iofs, vore jag proffs efter en vecka skulle det kanske vara ett dåligt tecken?

Jag har ett c-format rivsår på min haka, vaknade upp med det igår morse. Ingen aning om var jag fått det ifrån, Andreas säger att det är min mjukiskatt som har rivit mig, men jag undrar jag.. :P Dessutom var jag så duktig idag att jag hyvlade mig själv med osthyveln så det började blöda! Fan, inte trodde jag att dom var så vassa, men uppenbarligen.

Okej, jag är inte så inaktiv som jag ser ut!
Hade faktiskt skrivit ett långt och jätteintressant inlägg här för någon dag sen, som försvann spårlöst :( Gah!
Stannade hemma från praktiken idag, började må fruktansvärt illa innan jag skulle gå till bussen, och helt sjukt trött, även fast jag inte har sovit särskilt dåligt eller något sånt. Så jag låg och läste i svenska verisionen av Harry potter och dödsrelikerna, som jag fortfarande inte har lyckats läsa ut. Jag läste den engelska verisionen direkt när den kom, så jag vet ju hur allting är, men jag vill läsa den på svenska också. Men det går som ni hör mycket segare. Somnade efter det, och väcktes av att det ringde på dörren. Det visade sig vara hyresvärden Christer som tänkte fixa lite grejjer åt oss som vi felanmält. Så nu låter den lilla toaletten mer normalt, kranen till tvättmaskinen läcker inte, vattnet rinner undan i diskhon, och vi har fått ett reglage som fattades till ett element :).

När Christer hade gått ringe Andreas och talade om att hans mammalediga arbetskompis Jenny var på väg upp till mig, och jag hann inte mer än lägga på innan hon ringde på dörren. Tur att Christer jagat upp mig ur sängen så jag var vid liv :D. Hon hade med sig blommor, och så hjälpte jag dom att skriva ett kort till deras chef som fick en liten son förra veckan. Sedan åt vi lunch på Safari (god fisk) och åkte förbi och hälsade på lilla Neo som han ska heta och lämnade blommor osv. Vi skjutsade hem Jenny och fick titta in i deras hus också, det var jättefint!

Efter det så försökte jag fixa skivor åt min linedancegrupp, men alltihopa strulade till sig, så jag fick ge upp. Illamåendet kom tillbaka, men jag tog mig igenom kvällens pass i alla fall, även fast det bara blev 1,5 timme istället för 3 timmar som jag vanligtvis brukar dansa.Lärde ut Jukebox av Jo Thompson och Cockadoodle av Kate Sala och nån nisse.

Nu ska jag äntligen krypa ner bredvid min älskade Andreas, som redan ligger och sover. Hoppas att jag mår bättre i morgon så jag tar mig till praktiken utan att behöva vara rädd för att spy i bussen!

Disktrikssköterskejobbet är verkligen ingenting för mig. Nog för att det kan hända lite av varje, och att det är trevligt att träffa så mycket positiva gamlaingar, trots att dom kan ha det riktigt besvärligt, men jobbet innebär massa hembesök, och hemma hos människor på landsbygden kan det finnas lite vad som helst, och jag är allergisk mot lite vad som helst :P. Katter är bland det värsta, och dom finns överallt. Det brukar gå bra för mig en stund, när jag har tagit extra mycket medicin och så, men det hjälpte inte när vi gjorde ett försök. Förmodligen för att jag har en förkylning smygande på ingång. Dessutom åkte jag i en splitterny leasing-bil dagen efter det, och blev dålig igen. Så jag går på maxdos av alla mediciner jag har, och har ätit massa kortisontabletter, och ändå vill det inte släppa ordentligt. Alla som tror att jag borde gå till vårdcentralen räcker upp en hand.. Nejmen, jag undrar hur länge jag ska dra på det? Får ju inte direkt ut så mycket av praktiken som jag skulle vilja genom att gå dit halvdålig för att sedan fara hem efter halva dagen igen.

Nu funderar jag på att äta lite lunch, spaghetti och köttfärssås. Efter det borde jag nog lägga mig och vila, och hålla tummarna för att jag klarar av att dansa i morgon. Det blir workshop och öppen dans, hela dagen, så det ser jag jättemycket fram emot :). Får hoppas det går bra som sagt, annars blir det väl akuten nästa.

Det här blev inget vidare roligt inlägg, får hålla tummarna för nästa som kommer ;)

Sköt om er!

Ibland blir jag så less på mig själv. Tänk att man jämt ska gå runt och tänka att saker inte drabbar en själv? Vad är det egentligen som gör att varenda människa tror att man är något slags superexemplar av arten homo sapiens som klarar sig från allt som "bara drabbar andra"?

Jag borde ringa till vårdcentralen, jag borde faktiskt inte skjuta på det så länge till. Men det är så svårt nu när jag har praktik på en annan vårdcentral i en annan kommun och är borta hela dagarna. För det första verkar min astma ha blivit allmänt sämre, jag måste ta mer medicin än förut för att må bra, och jag tycker det har suttit i för länge för att bara vara tillfälligt. Dessutom, när jag tar så mycket som jag tar nu, så har jag nästan ingenting att ta till om det blir ännu sämre. Jag blir fruktansvärt anfådd för ingenting! :(. Det här gör ju att jag inte alls finner nåt nöje i att promenera, eller gå runt, som jag vanligtvis brukar göra. Skulle faktiskt vilja försöka ut och jogga lite, men när jag knappt orkar gå uppför trappen till vår lägenhet känns det inte som nån superbra idé..

Men, att jag knappt orkar gå uppför trappen har två anledningar. Dels att jag blir så gräsligt anfådd, och dels att jag börjar bli så trött. Jag vet precis vad det beror på, sockret. Men det är ju så otroligt svårt att låta bli! Jag älskar verkligen Andreas. Han försöker hjälpa mig, och säger åt mig att jag inte borde äta allt som är gott. Men när jag försöker övertala honom att det går bra att ta en kaka så säger han inte emot hur länge som helst. Det skulle nog inte jag ha gjort heller. Så det är ju det där med självdisciplin som är så jobbigt. Ytterligare en anledning till att ringa till vårdcentralen. Jag vill ha en remiss till en dietist som kan hjälpa mig att komma fram till vad jag ska äta och inte, och hur jag kan göra det på bästa sätt, då jag kan få fruktansvärd magknip av grönsaker. För det är en enda ond spiral det där; min kropp kan inte hantera glucos på ett önskvärt sätt, jag blir trött, orkar inte fixa något ordentligt att äta, tar en kaka ur skafferiet, blir ännu tröttare, försöker hålla mig vaken med en chokladbit, som bara gör mig ännu mer orkeslös.. Egentligen känns det helt sinnessjukt, för det känns som att jag bara kliver ur kroppen på något sätt. För jag är ju fullständigt medveten om vad jag håller på med, men gör ändå inget åt det, än.. Eller, jodå. Inget är ett starkt ord, men för att jag ska bli pigg och energifull så måste jag hålla kosten hela vägen. Och det är ju så fruktansvärt svårt :(. Jag äter havregrynsgröt nästan varje morgon, med osötat bröd och te till. Det hjälper mig att klara förmiddagarna åtminstone :). Som jag nämnde så är min älskade Andreas så otroligt gullig och bakar sockerfritt bröd åt oss, och när han bakar godsaker är det för det mesta med sötningsmedel. Ändå äter jag av det sockriga :(.

Nåväl, jag ska inte klaga på någon eller något. Jag behövde bara skriva av mig lite, det är väl därför man har en blogg?
Jag ska försöka göra nåt slags kontrakt med mig själv, och så ska jag försöka ringa till vårdcentralen och hoppas på att någon vill lyssna på mina problem och hjälpa mig på bästa sätt.

Nu ska jag gå och steka köttfärssås till matlådor, Andreas slutar om en kvart. Gud så gott det vore med scones!


Den här fina karaffen + 2 glas från Eva Solo köpte vi på Cervera i lördags.


3 nya filmer inhandlade för några dagar sedan också, är bara Peter Pan kvar att se.

Nej, köttfärssås var det ja :)

Hej allihopa!

Idag har det verkligen varit blåsigt. Jag beundrar de löv som fortfarande klamrar sig fast på träden!
Idag åkte jag buss till Ullånger för första gången. 67 kronor kostade det, ungdomspris, och tog 40 minuter. Gick in på OK och frågade efter distriktssköterskemottagningen. Nog för att det bara verkade finnas typ en gata, men jag visste ju inte åt vilket håll jag skulle gå på den. Hittade fram på en gång, och fick ett välkomnande men stressigt bemötande. Tydligen hade de inte hunnit med att göra allt som skulle göras på morgonen när jag kom, så alla sprang runt som yra höns.
Planen för dagen var att jag skulle vara med på mottagningen och se hur det fungerar, det kom äldre människor med bensår i olika storlekar som skulle läggas om. Sedan var jag med en stund på något slags planeringsmöte inför hälsosamtal med 75-åringar, och på eftermiddagen blev det ett hembesök för att, vad tror ni? Lägga om ännu ett bensår.. Jag tyckte att det var rätt enformigt, att bara lägga om bensår hela dagarna. Men förhoppningsvis händer det lite annat också. Dessutom ska jag få vara hos mottagningssköterska, på BVC och på lab. Det blir spännande :).

Igår kom mamma och pappa hem från dalarna, efter att ha varit ner en sväng till Rättviks marknad. Vi fick fyra fina tavlor till köket, och en jättegullig låda till sytillbehör. Vilken tur att vi fått ett start-kit av Andreas mamma tidigare, så vi hade nåt att lägga i den fina lådan :)






Dessutom hade min snälla mamma köpt stora Kitty-klistermärken, dom är säkert 40 cm höga :). Så nu funderar jag på var dom passar bäst, och blir lite sådär lagom diskreta ;)



Söta va? Det är inte äkta Hello Kitty, hennes huvud är lite för smalt, och dessutom står det inte Sanrio någonstans heller, men vad gör det, Kitty är precis lika söt för det :)

Jag måste bara berätta, tyckte det var så roligt, en kompis frågade mig på msn vad jag gjorde, och jag svarade "sitter och dreglar". Vad är det för svar egentligen? :D. Men allt har en orsak.. Andreas kom på idén igår att baka nånting som hette choklad-tebröd. Receptet finns i en chokladbok vi har, och innehållet bestod av massor med choklad, russin, rivet apelsinskal, och diverse ingredienser som kan vara bra att ha för att det överhuvudtaget ska bli ett bröd av det hela. Jag tyckte att det var fruktansvärt gott! Ser inte så mycket ut för världen kanske, men vänta bara tills ni har smakat :D.




Igår köpte vi TP - disney utgåvan. Jag är ett stort Disney-fan. Har barnasinnet kvar, kan man väl säga :D. Men någon expert på spelet var jag inte för det. För det första har jag faktiskt inte sett alla filmer, Mary Poppins tex, vi har den men har inte tittat på den. Likaså Atlantis har jag inte heller sett hela - somnade efter en stund. Men annars så.. Vi använde oss av barnfrågorna, kändes bra att börja så. Spelade aldrig klart, utan det får bli idag. Det är bara jag som har fått en tårtbit än så länge, och jag fick den på en jätteenkel fråga om min favorit-Disneyfilm; Lilla sjöjungfrun. Så Andreas dåliga förlorade kom fram, och var jättearg!



Har varit till hyresvärden och lämnat tillbaks tapetkartan vi hade lånat. Det är sagt att vi ska få omtapetserat överallt inom en månad, och han trodde att det skulle bli gjort. Vi hittade faktiskt inga tapeter vi trivdes med till sovrummet, så vi bestämde att vi ska köpa egna tapeter dit, men tapetnissarna ska sätta upp dom åt oss så att det garanterat blir bra gjort. Bara vi inte köper tapeter på Rusta sa han, för då skulle vi få skäll. Bäst att inte göra det då.

Nej, nu ska jag ta fram dammsugaren en snabbis innan det är dags att hämta Andreas på jobbet. Jag skriver mer senare!

God förmiddag! Ni ska bara veta hur skönt det känns att vara helt ledig, d.v.s, inte behöva ha nåt skolarbete i tankarna som man får dåligt samvete över varenda dag även fast man inte gör något vettigt. Har två dagar lediga. Nästa vecka ska jag ha praktik på Vårdcentralen Höga kusten, flera mil härifrån, men jag har inte fått tag i kontaktpersonen än. Hörde att det inte bara var jag i klassen som ännu inte pratat med praktikplatsen, så det känns lite bättre i alla fall.
Veckorna som har varit har jag tillbringat på Äldrecentrum här i stan, på en psykogeriatrisk avdelning som jobbar med beteendestörningar. Har varit jätteintressant på alla sätt, och dessutom har jag lärt mig mycket om sjuksköterskejobbet inom kommunen. De flesta verkar nöjda med mig, och jag har blivit erbjuden att jobba där i sommar, när jag är färdig sjuksköterska. Känns jätteroligt, men tanken på att jag faktiskt snart är färdig känns också skrämmande. Att lämna skolbänkens trygghet kanske för gott, att ge sig in i ett så otroligt ansvarsfullt jobb på egna ben. Massor av andra personer har ju klarat det, så varför skulle inte jag? Det är klart att det ordnar sig!

Nu funderar jag på att gå och diska faktiskt, som min kära älskling inte hade gjort igår. Sedan känner jag för att mysa ner mig i soffan framför någon mysig film. Ira & Abby kanske? Eller titta på lite Sailor Moon. Det var otroligt längesedan! Tro det eller ej, så har jag inte lyckats se alla avsnitt av fjärde säsongen (fast jag har sett hela femte), och så fattas en film som jag inte har.

Sköt om er!

Jag tillhör en av de människor som absolut inte begriper nöjet med att sitta och stirra på när ett gäng vuxna människor jagar en liten boll på en stor gräsplätt. I 90 minuter dessutom! Obegripligt.. Nåväl, min sambo har ett stort intresse för denna underliga sport, och vad möts jag av när jag kommer hem, om inte publikens oändliga jubel, och dessutom, ska det sitta människor i en studio och berätta vad som syns på planen. Nån mer än jag som inte förstår vitsen?

Onsdagar är dansdag. Den här terminen dansar jag hittils bara en dag i veckan, förra terminen var det tre. Det är linedance som gäller, och jag är instruktör för en fortsättningsgrupp. Jag har stått på scen så länge jag kan minnas, min första solodans var ett balettframträdande när jag var 6 år inför flera hundra personer. Sedan har det bara fortsatt, inom allt möjligt. Ett tag var jag en ganska duktig RG-gymnast, ett tag var jag cheerleadingtränare och tävlade flera gånger i SM i cheerleading, och mellan det har jag avverkat diverse jazzdans, funk, street, showaerobics, tävlingsaerobics och stryrdans, som vi säger i norrland.

Det som är så bra med linedance tycker jag, är just att man inte låser fast sig vid en viss dansstil, utan man får en bit av allt. Väldigt omväxlande, och kan göras precis hur enkelt som helst och i stort sett precis hur svårt som helst.

Ikväll repeterade vi allt vi gjort hittils under terminen, med störst tyngdpunkt på en dans som heter Angel, koreograferad av Guyton Mundy (Musik: Lips of an Angel - Hinder). Hur underbar som helst <3. Dansen är otroligt fin, låten är otroligt fin, och den ger mig en alldeles speciell känsla.

Angel (nissen till höger i keps är koreografen, så titta på han :D)
Länk till låten med text

Det verkar som om den där fotbollsmatchen är slut nu, och Andreas står här och stampar och tycker att det är läggdags. Så jag antar att det är en bra idé, att lägga sig med den där speciella känslan och fundera på tillvaron. Den kan förändras fortare än man anar det, och det mest skrämmande är att det ofta inte finns något man kan göra åt det.