Angel <3
Jag tillhör en av de människor som absolut inte begriper nöjet med att sitta och stirra på när ett gäng vuxna människor jagar en liten boll på en stor gräsplätt. I 90 minuter dessutom! Obegripligt.. Nåväl, min sambo har ett stort intresse för denna underliga sport, och vad möts jag av när jag kommer hem, om inte publikens oändliga jubel, och dessutom, ska det sitta människor i en studio och berätta vad som syns på planen. Nån mer än jag som inte förstår vitsen?
Onsdagar är dansdag. Den här terminen dansar jag hittils bara en dag i veckan, förra terminen var det tre. Det är linedance som gäller, och jag är instruktör för en fortsättningsgrupp. Jag har stått på scen så länge jag kan minnas, min första solodans var ett balettframträdande när jag var 6 år inför flera hundra personer. Sedan har det bara fortsatt, inom allt möjligt. Ett tag var jag en ganska duktig RG-gymnast, ett tag var jag cheerleadingtränare och tävlade flera gånger i SM i cheerleading, och mellan det har jag avverkat diverse jazzdans, funk, street, showaerobics, tävlingsaerobics och stryrdans, som vi säger i norrland.
Det som är så bra med linedance tycker jag, är just att man inte låser fast sig vid en viss dansstil, utan man får en bit av allt. Väldigt omväxlande, och kan göras precis hur enkelt som helst och i stort sett precis hur svårt som helst.
Ikväll repeterade vi allt vi gjort hittils under terminen, med störst tyngdpunkt på en dans som heter Angel, koreograferad av Guyton Mundy (Musik: Lips of an Angel - Hinder). Hur underbar som helst <3. Dansen är otroligt fin, låten är otroligt fin, och den ger mig en alldeles speciell känsla.
Angel (nissen till höger i keps är koreografen, så titta på han :D)
Länk till låten med text
Det verkar som om den där fotbollsmatchen är slut nu, och Andreas står här och stampar och tycker att det är läggdags. Så jag antar att det är en bra idé, att lägga sig med den där speciella känslan och fundera på tillvaron. Den kan förändras fortare än man anar det, och det mest skrämmande är att det ofta inte finns något man kan göra åt det.
Onsdagar är dansdag. Den här terminen dansar jag hittils bara en dag i veckan, förra terminen var det tre. Det är linedance som gäller, och jag är instruktör för en fortsättningsgrupp. Jag har stått på scen så länge jag kan minnas, min första solodans var ett balettframträdande när jag var 6 år inför flera hundra personer. Sedan har det bara fortsatt, inom allt möjligt. Ett tag var jag en ganska duktig RG-gymnast, ett tag var jag cheerleadingtränare och tävlade flera gånger i SM i cheerleading, och mellan det har jag avverkat diverse jazzdans, funk, street, showaerobics, tävlingsaerobics och stryrdans, som vi säger i norrland.
Det som är så bra med linedance tycker jag, är just att man inte låser fast sig vid en viss dansstil, utan man får en bit av allt. Väldigt omväxlande, och kan göras precis hur enkelt som helst och i stort sett precis hur svårt som helst.
Ikväll repeterade vi allt vi gjort hittils under terminen, med störst tyngdpunkt på en dans som heter Angel, koreograferad av Guyton Mundy (Musik: Lips of an Angel - Hinder). Hur underbar som helst <3. Dansen är otroligt fin, låten är otroligt fin, och den ger mig en alldeles speciell känsla.
Angel (nissen till höger i keps är koreografen, så titta på han :D)
Länk till låten med text
Det verkar som om den där fotbollsmatchen är slut nu, och Andreas står här och stampar och tycker att det är läggdags. Så jag antar att det är en bra idé, att lägga sig med den där speciella känslan och fundera på tillvaron. Den kan förändras fortare än man anar det, och det mest skrämmande är att det ofta inte finns något man kan göra åt det.
Kommentarer
Trackback
